tisdag 11 januari 2011

dagis eller inte dagis.

Snart är Rasmus 1 år. Helt otroligt! 1 år liksom. Det är ju sjukt länge, tänk att han funnits hos oss så länge. Hur jag än försöker kan jag inte riktigt förstå det.
När han är ett år får han börja på dagis. När han låg i magen var jag helt inställd på att han skulle börja på dagis direkt han var ett år så jag kunde plugga. Nu är jag inte lika säker. Jag vill inte! han är ju så liten. Jag vill ha honom hemma så länge som möjligt och helst lite till. Robert tycker han ska börja på dagis så jag hinner plugga och visst, helt fel har han inte. Men det skulle säkert gå att lösa med farmor och mormor också... Men då får vi problem till sommaren när jag ska jobba. Då behöver vi antagligen ha hjälp på heltid och det blir lite svårare att pussla ihop utan dagis.

I en perfekt värld hade han kunnat vara hemma fram tills hösten. Eller nej, i en perfekt värld kunde jag ha varit mammaledig på heltid och ha honom hemma kanske ännu längre än hösten. Men i en lite bättre värld skulle det räcka om han började på dagis till hösten.

Helt ärligt handlar det nog mest om att jag inte är redo att låta honom gå på dagis. Vill inte missa något av honom och inte flera timmar i veckan. Inte om jag inte måste. Tänk när jag börjar jobba, då blir det ännu mindre tid hemma med Rasmus! Kanske är det en liten släng av separationsångest? Neee. Han är bara för liten. Det e därför...

1 kommentar:

  1. Vi är i samma val och kval som ni. Med vår stora (2,5 år) var vi inte föräldralediga (vi var studenter och hade henom med oss). När hen var 15 månader började hen går halvtid på dagis. När hen blev 2 fick hen syskon. Nu är jag hemma med båda barnen. Den lilla är precis åtta månader. Om hen skall börja dagis till hösten måste vi söka inom tre veckor. Jag tycker inte att det känns aktuellt alls. Istället kommer hen också att följa med till universitetet. Det är svårt, man behöver ju tiden för att plugga, men samtidigt vill man ju inte lämna sin lilla...

    SvaraRadera