torsdag 16 december 2010

This Is My Life

Lyssnar på Anna Bergendahl och kan inte låta bli att tänka på BB. På lördagen 27 feb var Rasmus 2½ dygn och vi hoppads på att få åka hem, men han var lite gul och de tog prover på bilirubinet. Eftersom klockan skulle hinna bli ganska mycket innan vi fick reda på hur det blev bestämde vi att jag och Rasmus skulle stanna över natten oavsett vad svaret blev så Robert åkte hem. Sent på eftermiddagen/kvällen fick vi veta att Rasmus skulle ligga på neonatal avdelningen och sola, minst ett dygn. Där rök chansen att åka hem på söndagen också...
Full av hormoner och ensam nere på bb var detta just då det värsta som kunde hända. Han skulle under ett helt dygn ligga på en annan avdelning och jag skulle gå fram och tillbaka som matmaskin. Eftersom han skulle ligga så mycket som möjligt i ''solen'' fick man inte hålla och pyssla med honom mer än vid mat och blöjbyte.

När vi väntade på att rummet till honom skulle bli färdigt bar jag runt på honom hela kvällen. Vi kollade även på slutet av melodifestivalen som gick då. De spelade finalisten den kvällen och det var Anna Bergendahl.

När man sedan satt inne på rummet på neo-avdelningen skämdes man nästan lite för att man tyckte synd om sig själv. Rasmus hade bara lite gulsot, inget farligt. Vi fick totalt stanna 2 dagar extra. Det fanns de som varit där betydligt längre och som hade barn som faktiskt var sjuka. Det finns de vars barn får tillbringa flera månader på sjukhus. Hemska tanke!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar