Tomten på McDonalds.

I dag har vi varit tur och retur till Gbg. På vägen hem gick vi in på McDonalds för att äta mat. Det var en "sån där"
dag. En sån dag då hamburgaren hamnade på golvet och Rasmus ramlade av stolen och bet "av" tungan. Det där med att tungan gick av kan vara en lite överdrift från min sida men det hördes lång väg hur hårt han bet i hop när hakan slog i bordet och det blödde ganska tappert från tungan. Men med lite glass (som för övrigt var orsaken till hela olyckan men det är en annan story) så var allt bra igen.

Efter alla små missar så var vi till slut färdiga att åka hem. När vi står och plockar ihop skräpet så tittar Rasmus på en gubbe, herre, man, kalla honom vad du vill. Han står i af i kön. Rasmus kollar som sagt på honom, pekar och säger: "toten! Mamma se toten." toten är för den som inte vet tomten på Rasmus-språk. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera när jag inser att det är gubben i kön Rasmus kallar tomte.. Så jag står kvar med ryggen mot gubben, försöker hålla mig för skratt och letar efter nåt som jag kan förvilla Rasmus med samtidigt som rasmus upprepar "toten" om och om igen, mamma kollar ju inte liksom! Förhoppningsvis märkte inte "tomten" nåt. :o)
Tomten såg för övrigt inte ens ut som en tomte... Visst, han hade skägg. Ganska mycket skägg. Tjockt skägg i allafall. Men inte så där tomtelångt utan bara en sisådär 5-10 cm och inte heller så där vitt som tomtens skägg ska vara utan mörkgrått.
Tomten var även klädd i arbetskläder och keps. Inte heller det speciellt tomtelikt...

Såstaholm

Sitter just nu på såstaholmslott och väntar på att klockan ska bli 19 och middagen ska serveras. Utbildning är det som gäller. Kort utbildning dock och i morrn är det redan dags att åka hem. (kom hit i går kväll)
Kan väl inte påstå att jag känner mig mkt för pigg just nu, trots att jag faktiskt inte gick upp tidigt i morse. Men en hel dag med massa information tar på krafterna, tydligen.
Har lagt mycket tid på att känner mig vilsen också. Först i går väll när jag kom till Stockholm centralstation och inte hittade it till taxin. Lyckat. Sedan när jag kom hit ut, stället var så gott som öde då det var stängt och jag som trodde att det var ett hus blev lite förvirrad när det var en sisådär 5-7 hus. Vilket ska jag bo i?? Var håt jag in?! Hittade till slut rätt och allt var frid och fröjd. Tills i morse när jag skulle hitta till frukosten...hittade in och gick sedan fel :p frukost fick jag iallafall.

Det här dagarna är det alltså Robert som har ensamt ansvar där hemma. Är inte speciell orolig. Största utmaningen är helt klart mockningen till hästarna :)

Trött

Det har varit helt underbart väder de senare dagarna. Riktigt vår väder! Men har jag tagit vara på detta? Å nej. Jag har legat i soffan/sängen och mått pyton. I dag är jag bättre så jag har sökt artiklar till mitt ex-arbete. %¥£^%#<$$%%$>^%**+¥ säger jag bara. Det finns alldeles för få vetenskapliga artiklar om kommunal revision! Tvivlar på att den ens finns 6 st vetenskapliga artiklar om kommunal revision.

Skolarbete..

Lite hastigt och lite lustigt blev det bestämt att Rasmus skulle sova hos mormor och morfar så jag fokusera på skolan. Så nu sitter jag här i soffan med 4 pärmar och två böcker och försöker, med hjälp av telefonen, förstå mig på inlämningen som ska göras. Känner mig lite stressad... Förstår inte och den negativa känslan blir jag irriterad och så låser det sig. Önska att iaf inlämningen och oh-bilderna de lagt ut kunde vara på svenska... Jag måste försöka fortsätta, fortsätta kämpa. Jag måste ju klara kursen.
Men för att bli lite gladare, lite piggare då räcker det att kolla på kort på Rasmus. Min lilla älskling:)
Konstigt att han inte är hemma...

Lördag

Robert är i väg på idrottsgalan i kväll så jag och Rasmus har haft lördagsmys med tacos :) Det slår mig titt som tätt att han blir så stor vår gosse! När vi åt tacos förut t ex satt han på en vanlig stol mitt emot mig. Och självklart skulle han ha en egen tortilla (heter det så? Ni vet ett sånt där stort bröd som man fyller med massa gott och viker ihop?? ja, en sån iaf)

Nu har han somnat för kvällen och jag ska gå ut och göra stallet och även passa på att gå ut på kvällskissen med vovvarna. Sedan är det jag som ska slappa i soffan!

I morrn ska jag fortsätta städa... vet inte riktigt hur jag bär mig åt men har städat både i fredags och i dag men är ännu inte klar (idag blev det inte jätte mycket gjort eftersom vi faktiskt var på innebandymatch också...) Men i morrn ska jag bli klar med det sista! Skönt! säger jag redan nu...

Nej, Stallet!

Beslutsångest jo, jag tackar

Det är väl ingen nyhet att beslutsångest och jag är goda vänner. Ni kan väl tänka er då att det för mig inte var lätt att välja glasögon! Tre par hade jag med mig hem att pröva och de smakråd jag använde mig av hade ganska delade meningarna kan man väl säga... Det slutade iaf med att jag valde mellan två par. Ett par var bättre på då de var större och bågarna var inte lika mycket "ivägen", dvs de störde inte synfältet lika mycket. Men det andra paret var snyggare. jag velade fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och kom fram till att par nr 2 nog var helt ok även på.
När jag kom till synoptik tyckte även hon som jobbade där att nr 2 var bäst. När jag äntligen hade bestämt så hittade jag ett fjärde par. En blandning av första och andra paret, eller en blandning av fördelarna med alla tre par jag hade hem, typ.
Det bästa var nästan att dessa var så billiga att de ingick i det avtal som PwC har med synoptik så jag kommer inte behöva betala en krona :)

sängar och glasögon

Sitter och kollar sängar till Rasmus samtidigt som jag försöker bestämma vilka glasögon jag ska ha. Inte det lättaste. Något av det!

Angående sängarna så kan jag inte bestämma om vi ska satsa på växasäng eller gå direkt på en större... har en så tydlig bild av hur jag vill att växasängen ska se ut så det verkar inte finnas någon att få tag i... men stor säng då. Inte det lättaste det heller! Vi får helt enkelt fundera ett tag till och som alltid annars när man kollar möbler så önskar jag att vi hade massor med pengar. Då hade det lixom inte varit något problem :P

Glasögonen då... har inte fastat för något av de tre par jag tagit med hem för att prova utan har egentligen bara kommit fram till att jag inte gillar glasögon. Det lutar dock mest åt ett par. Inte för att det är de som är snyggast utan för att det är de som känns minst i vägen när jag har dem på mig.

Önskar, förutom pengar, att jag hade ett bredare ansikte så det fanns lite fler glasögon att välja mellan...

ett år tillbaka

Sitter och kollar på gamla bilder. Bilder sedan ett år tillbaka. Vår lilla gosse har blivit så stor! Det blir så mycket tydligare när man jämför med ''gamla'' bilder. Ja, jag menar så klart att Rasmus blivit stor om det var någon som trodde det var Zacko jag pratade på=)

Växer så det knakar!

Ju mer jag kollar bland Rasmus kläder ju mer inser jag att mycket börjar bli för smått. Snart dags att handla nytt alltså...

Fredag

Tänk att jag förhoppningsvis är färdig med skolan till sommaren. Våren kommer bli tuff men jag hoppas det kommer gå bra! Tänk vilken känsla att för första gången på vad som känns som en evighet, eller egentligen först gången någonsin eftersom jag alltid varit student, få vara ledig varje eftermiddag och varje helg. Tänk vilken lyx att få semester! Jag ska försöka använda det som morot för att fortsätta kämpa.

fixar och trixar

I dag är en sån där ''ta tag i sånt man länge skjutit på''-dag.
Ringa försäkringsbolag, fixa papper till försäkringskassan, installera skrivaren mm. Ska så klart plugga också. Hade även tänkt jag skulle hinna med att gå ut och gå med Zacko men med tanke på att klockan är 13 redan och jag har golvet fullt med papper kanske det får bli en annan dag. Som vanligt. Förstår inte varför jag är en sådan tidsoptimist... eller så är jag helt enkelt bara lat. Kan vara så.

Senast kl 23.

Jag tänkte att jag skulle få lite ordning på livet nu. Inte för att det varit jätte oordning kanske men strukturera upp det lite. Planera skolan ordentligt, och följa planen! Komma i gång att rida Arrogant igen finns oxå med. En annan del i detta är att jag ska försöka komma i säng senast kl 23 varje kväll innan vardag. Jag lyckades i dag men det tar längre tid än man tror att komma i säng. Så många "jag ska bara": lägga fram kläder inför morgondagen. Både till mig och rasmus. Ska bara byta sängkläder, ska bara hänga upp en tvätt, ska bara gå ut med vovvarna, ska bara ta vara på kakorna och bullarna jag bakade förut. På tal om bullarna så hittade jag tidigare i dag en tom bullpåse i hundburen. Jag trodde att hundarna då tagit den påse vi plockat ur när mamma, pappa mfl var här förut och att det alltså inte var så många bullar som "tjuvats" ack så fel jag hade. En full påse med en sisådär 10 bullar hade de festat loss på. Papper och allt slank ner, får vara glad att de lämnade plastpåsen kanske.

Nu ska jag sova. Jobb på schemat i morrn.

Lördag kväll

Hur kommer det sig att motivationen att göra något vettig försvinner så fort klockan är 20??
Jag hade massa planer på vad jag skulle göra när Rasmus somnat. Baka, packa in tomtarna och plocka bort ljusstakarna. Tror jag nöjer mig med att göra stallet och gå ut med vovvarna. Soffan lockar alldeles för mycket. Kanske skulle jag gå och lägga mig tidigt och läsa en bok?

Bakningen och tomtarna får iaf vänta tills i morrn.

Usch och fy.

I kväll ska jag lämna in mitt examensarbete. Ska bli skönt att lämna in det men fy vad nervös jag är!
Har inte fått något svar från handledaren så jag gissar att han inte hunnit läsa det... Så nu är jag nervös för alla missar jag garanterat gjort. och så är jag nervös inför slutseminariet och oppositonen nästa vecka. Fy!
Vill bara att det ska vara över och att uppsatsen ska vara godkänd. Tyvärr tror jag dock att jag har en hel del jobb kvar...

Nu ska det fixas middag.

Stor gosse!

Rasmus är hos mormor och morfar. Själv sitter jag och kämpar med mitt examensarbete. Men kan så klart inte låta bli att tänka på Rasmus lite då och då. Vår stora gosse som har börjat kissa på toaletten! Det behövs inte mycket för att jag ska bli stolt när det kommer till Rasmus =)

Gäsp

Jag tänkte för några dagar sedan att nu j*vlar ska jag skriva så fingrarna blöder, läsa så ögonen går i kors och jag ska se till att ha ett examensarbete som är ok att lämna in på tisdag. Räknar sedan med att få en hel del kompletteringar men ju mer jag kämpar nu ju mindre borde det bli.

Men nu vill jag inte längre. Jag har ingen som helst motivation att fortsätta. Jag hade tänkt hinna med så mycket mer än jag kommer göra. jag hade hoppats att någon/några skulle kunna läsa mitt arbete och komma med tips på förbättringar men utan ett fördigt arbete går det inte. För hoppningsvis är det någorlunda klart på måndag men det är ju ett ganska stort arbete ändå och inte något man läser i en grisblink. Inte ens min handledare kommer hinna läsa igenom det ordentligt. Inte bra!

Nu ska jag lämna stressen åt sidan och hämta hem min favorit gosse.

Nämen

Det blev visst ett blogginlägg till innan det nya året.
Tänkte mest beklaga mig lite. Om skolan. Den 10 januari ska mitt examensarbete vara klart och även om det borde vara helt omöjligt så räknar jag med att vara "klar" med mitt arbete då. Förutom den lilla detaljen att min handledare helst skulle vilja ha ett första utkast senast i dag. Det har han inte fått. Tanken är såklart att han ska kunna läsa och komma med feedback nu sista veckan. Ingen dum tanke men hur ska det gå till när jag inte är klar med arbetet? En vecka hit eller dit behöver inte vara så mycket kan man tycka. Men 1 av ca 4 veckor är ganska mycket. Om mitt arbete skulle ha varit mer eller mindre klart i dag hade jag fått skippa fira jul och hoppat det där med sömn senaste veckorna. Inte ok.
Jag ska fortsätta att skriva och ska se till att vara, tillräckligt, klar den 10 jan. Vad min handledare säger om detta vet jag inte. Jag får väl maila allt eftersom i veckan och hoppas på det bästa. Jag borde ju ändå få lämna in även om det helt säkert är mycket bättre att få hans genom koll innan.
Blir nervös bara av tanken på kompletteringarna som kommer komma...

Nu blir det sängen för mig. Rasmus somnade för första gången på alldeles för länge i tid i dag! Det betyder antagligen att våra härliga sovmornar är slut. Inget ont utan det har nåt gott med sig...

Gott nytt år!

Egentligen har jag jätte mycket att göra just nu, kan bara välja och vraka bland alla måsten. Plocka disk, plocka leksaker, dammsuga, mocka och plugga. Istället ligger jag i sängen under täcket och får för mig att jag mår lite illa eftersom magsjukan går på dagis...
Om det inte blir nåt mer bloggande i år så passar jag på att säga gott nytt år!

Jullov.

Hjärnan är, av någon anledning, inställd på jullov... Men jag har så långt ifrån lov man kan komma. Examensarbetet ska vara helt klart om mindre än 3 veckor och jag är inte ens halvvägs. Sa jag att jag ska jobba oxå? Jo men det är väl klart att jag ska. Jag lurar mig själv hela tiden till att tro att jag är någon forn av super kvinna men jag löser nog detta oxå ska ni se. Idag blev jag iaf klar med att skriva ner den ena av mina två intervjuer. 11 sidor! Nu ska den bara bearbetas och börja på nästa. Och så teoridelen så klart. Trots att det är mycket kvar så känns det bättre nu när jag ändå har några skriva sidor.
Men jullovet då. Det kan nog vara så att jag tror att det är jullov för att Robert varit hemma hela helgen. Jag har en viss förmåga att tro att jag är ledig när han är ledig.

God fortsättning!

Tänkvärt!

Hittade denna texten på en annan blogg. Det är hemskt att tänka på att detta är en verklighet för så många fler barn än man tror.

"Följande inlägg gjorde jag 15 december förra året. Jag tycker ämnet är så viktigt att det kan publiceras igen.
Att kallas till ett lägenhetsbråk på julafton.Trapphus med fyra lägenhetsdörrar. Bakom en dörr hörs barnskrik. En titt på brevinkastet säger att det är den lägenheten som grannarna ringt om. Namnet stämmer.
Du ringer på.
Mannen som öppnar ser inte direkt förvånad ut. Du och din kollega står där i era polisuniformer. Båtmössan på huvudet och de svarta handskarna på händerna. Tjänsteminen påkopplad.Mannen tar ett steg tilbaka och med en berusad persons yviga gest vinkar han in er.
Ni kliver in i en liten hall. Ni kan se in i vardagsrummet och ser teven som visar något tecknat. Bredvid teven står en gran, klädd och fin med ljus som glimmar och guldstjärna i toppen. Bakom teven ser ni barnet som skriker. Det är en två-åring som tröstas av en femåring. Femåringen ser med stora ögon på er samtidigt som han försöker trösta lillebror som nu hulkar fram sin oro och besvikenhet.
Mannen sätter sig i soffan och slänger ut med armarna. På bordet framför honom står både vin och spritflaskor blandat med skålar med hemmagjord knäck och choklad. Under soffbordet ligger upprivet julpapper och färgglada omslagssnören huller om buller. En radiostyrd bil och en förpackning med ett tågset ligger öppnat framför en fåtölj.I fönstren lyser adventsljusstakarna.
Du ser dig omkring. Ser en gång som leder bort mot ett kök. Du ber din kollega stanna kvar med mannen samtidigt som du går gången bort.Köket är välstädat. Julpyntat med röda tomtar och röd julgardin. Adventsljus även här i fönstret.Det luktar glögg.
Kvinnan ligger på golvet. Hennes panna är spräckt och blodet täcker hela spisen som hennes huvud har dunkats mot, upprepade gånger. En stark hand om hennes nacke och den hårda kraften då pannan med full fart slår i plattorna har fått henne att till slut bli medvetslös.Du får upp din radio. Ambulans tillkallas. Du böjer dig ner. Får blod på dina uniformsbyxor. Dina handskklädda händer kontrollerar pulsen på den blodiga halsen. Hon lever. Pulsen är svag. Du är orolig för att röra henne, orolig att skada hennes nacke. Du känner dig osäker. Vad är rätt och vad är fel att göra?Du hör hur det lilla barnet börjar att gråta inne från vardagsrummet igen. Femåringen som fortsätter att trösta. I skydd av teven och julgranen.
Vad har de sett, vad har de fått höra?
Det du just har läst har hänt i verkligheten.
Jag skulle vilja vädja till alla er som är föräldrar. Se till att hålla sams i jul. Julen är en väldigt speciell tid för barnen. Det är större än allt annat. Låt julen få vara en glädjens tid, en tid då barnen får vara barn och där de får bli överraskade och få minnen. Bra minnen.Många vuxna dricker, och en del klarar inte av alkoholen. Då blir det bråk.Ge då fan i att dricka, om du är en sån som inte kan.Julen är tiden då skilda vuxna skall försöka umgås ”för barnens skull”. Kan ni inte det utan måste tjafsa och bråka. Umgås inte då. Fira på vart sitt håll.
Jag har varit polis i över 20 år och jag har väl jobbat 9-10 julaftnar. Jag blir lika förbannad varje gång som jag måste åka och ta hand om berusade vuxna som inte kan hålla sams. Och detta inte allt för sällan inför barn.Vad är det för jävla sätt att hålla på så där och förstöra julen för barnen, brukar jag säga. Och riskerar på så vis att bli av med jobbet eftersom jag som polis inte får uttrycka mig så. Men jag tar risken.Tänk nu på det här. Och jag menar allvar.
Skärp er – för barnen skull!"